Ibland får man turen att se en sådan där film som är helt underbar på så många sätt. Som är en riktig upplevelse och som sätter sig kvar. "Into the wild" är just så.
Filmen är baserad på en sann historia och skrevs först i bokform av Jon Krakauer och sedan som filmmanus av Sean Penn.
Filmen handlar om en ung kille, Christopher (Emile Hirsch) som är trött på det kapitalistiska samhället, alla måsten och på sina föräldrar. Han bestämmer sig för ge sig iväg på en resa i sökandet efter den ultimata friheten och lyckan. Hans mål är att tillslut vara alldeles ensam, i vildmarken, i Alaska. För att lyckas med det tvingas han arbeta ihop pengar och träffar på en del intressanta människor på vägen. Hemma väntar oroliga föräldrar och hans syster som inte har en aning om vart han har tagit vägen.
Det är så mycket som är bra med denna film att jag har svårt att veta var jag ska börja. Skådespelarna är fantastiska. Varenda en, Emilie Hirsch som huvudpersonen Christopher, Marcia Gay Harden och William Hurt som de stela och förkrossade föräldrarna. Kristen Stewart som den unga förälskade flickan och Catherine Keener som kärleksfull och förkrossad hippie och inte att glömma Hal Holbrook som den ensamma fd militären Ron. Jag skulle kunna forstätta ett tag.
Det är dessutom så vackert filmat både när det gäller rytm och bilder. Det går långsamt, det går snabbt, det zoomas in, bilder hoppar ut ur pappret, steg tas i slowmotion känns det som.
Som vanligt nu för tiden så hoppas det lite i tiden men jag tror att det krävs för att man ska bli engagerad från första stund och för att slutet inte ska bli för segt.
Att musiken dessutom är skriven av Eddie Vedder gör ju bara pricken över i:et. Lyssna bara på det här. Det är så bra!
Tagline: Your great adventure on Alaska.
Citat:
Christopher: I read somewhere... how important it is in life not necessarily to be strong... but to feel strong.
Christopher: The core of mans' spirit comes from new experiences.
Christopher: When you want something in life, you just gotta reach out and grab it.
Christopher writing: Happiness only real when shared.
Trailern kan ni se här.
Betyg: 10 av 10
Inlägg
2 kommentarer:
Jag tänkte bara tipsa om en Oprah special som jag såg när den här filmen var ny (vilket är ovanligt då jag mest såg hennes program innan hon blev ultrakommersiell). Där satt Penn och Teller ahem huvudrollsinnehvaren menar jag och drog igenom hela Bakom Scenerna hur filmen blev till a la Actors Studio alltså.
Det är kul att musiken är specialgjord och inte ett hopkok som ett blandband men tyvärr dog grungen med Cobain, numer gör min andra grungehjälte Chris Bondmusik och popskivor. Jag antar du måste gillat Singles från 92(?)...där var ju alla med från Seattle tiden, själv är jag Queensrychefan, en av europas största samlare av deras tidiga (1a pressade exet av maxisinglar osv)så jag har gillat Seattle stuket länge. Dessutom samlar jag halvt om halvt på Matt Dillon, klart underskattad, Drugstore Cowboy med WS Burroughs spelande sig själv....kinda, sorta...som junkie, som han var tidigare, inte sina sista år fram till 1997, då var han klarare än någonsin och spelade t o m in sina texter i hiphopversioner med hjälp av DJ (stolt ägare till det med, som du förstår är jag gammal samlare).
Be well,
LordParzifal
Tack för tipset om Oprah. Jag hittade ett sammandrag av intervjun här.
Måste erkänna att jag aldrig har sett Singles. Var bara 13 när den kom. Kanske något jag ska titta på nu då?
Skicka en kommentar