Är det möjligt att leva som om man har en kort tid kvar att leva även fast det inte är så?

Jag såg på reprisen av "Himlen kan vänta" igår på SVT24. Det är ett sådant fint program med så härliga människor.
Programmet får mig att känna mig liten och det får mig att fundera på om jag skulle kunna hantera situationerna lika bra som de gör. Det får mig att pussa och krama mina nära lite extra. Det får mig även att fundera över livet och dess mening. Vad som betyder något egentligen. Är det möjligt att leva som om man har en kort tid kvar att leva även fast det inte är så? Eller är det bara när man verkligen är i den situationen, på riktigt, som man fullt ut kan uppskatta allt omkring en?
Jag är full av beundran för Martin, Helena, George, Susanne och Frida som medverkar i programmet och som alla fem verkar vara personer som lyser från insidan och ut.