Okej, jag har läst boken (skriven av Cecelia Ahern) i en solstol på Teneriffa med tårarna rinnande ner för mina kinder och då blir det svårt att toppa. Boken ÄR bättre, så är det bara (ja, jag vet att den fått en hel del dålig kritik men det struntar jag i) och Hilary Swank gör sig inte i en romantisk film för mig numera. Killtjejen, boxningstjejen osv lyser igenom och för mig stämmer det inte. Rollbesättaren gjorde fel. Jag menar inte med det att Swank inte är bra, men hon är inte bra i den här rollen. Det känns inte äkta helt enkelt.
Då så. Filmen handlar om Holly som mister sin man Gerry när de fortfarande är unga och relativt nygifta. Hon vet inte hur hon ska gå vidare utan låser in sig i sin lägenhet och sörjer i ensamhet. Men på sin 30-års dag så får hon ett brev från sin man som han skrivit till henne innan han dött. Det visar sig att han har skrivit många sådana brev och varje månad dyker det upp ett nytt. Breven är till för att hjälpa Holly att gå vidare i sitt liv.
Samtidigt som jag inte tycker att filmen på långa vägar kan mäta sig med boken så vill jag inte vara för hård för visst är den bra. Den är på många sätt precis som en dramaromantisk film ska vara. Man skrattar, någon fäller säkert till och med en tår. Den ger en varm känsla i magen. Den får en att lite extra uppskatta den som sitter bredvid en i soffan (eller på biosalongen).
Sen innehåller den, precis som denna kategori brukar bjuda på, pinsamma scener, både för karaktärerna i filmen och för den som tittar.
Taglines:
En kärleksfull film om att tappa fotfästet, släppa taget och lära sig älska.
Sometimes there's only one thing left to say
His life ended. Now, a new one will begin.
Citat:
Daniel Connelly: What do women want?
Holly Kennedy: [whispering] We have no idea what we want.
Daniel Connelly: I knew it!
Betyg: 7 av 10
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar