Guldkompassen (The golden compass)

Liten kort recension:

Såg nyligen Guldkompassen (The golden compass). Filmen handlar om ett parallellt universum och om flickan Lyra Belacqua. I denna värld så har människan sina "själar" vid sidan av kroppen. Vandrandes bredvid i skepnaden av djur. Skadas själen skadas människan och vice versa. Lyras bästa vän blir kidnappad, Lyra själv bortförd och det är början på en kamp mot Ministeriet och en resa norr ut.

Fantastiska skådespelare och en fängslande fantasifilm. Nicole Kidman är iskallt fantastisk. Vissa inslag i filmen är dock mer komiska än spännande för mig vilket kanske inte är meningen. Tillbakablicken på isbjörnens liv och hur han börjar hälla i sig whiskey är ett av dem. När Lyla rider på isbjörnen ett annat, inte den bästa grafik jag har sett.

Betyg: 3 av 5
Tagline: There are worlds beyond our own - the compass will show the way.

Wall-E

"Han är ledsen" är det första min son sa när vi såg början på Wall-E och visst var det så. Wall-E handlar om den ensamme roboten som blivit lämnad kvar på jorden för att ta hand om alla sopor. Han drömmer om kärleken och tror att han har funnit den när roboten Eve landar på jorden.

Det lustiga är att när jag läser på om Wall-E och dess handling så märker jag att det är mycket jag inte har förstått angående filmens bakgrund. Det enda som jag kan tänka mig att det beror på är att jag tappade intresset. Rätt snabbt.
Filmen är kritikerrosad. En annorlunda animerad film helt klart. Inte den vanliga Pixar humorn utan mer dyster och långsam. Kanske hade jag uppskattat den mer en annan dag, en dag då jag inte ser fram emot en animerad barnfilm. För detta är något mer. Ett konstverk i animation. En stumfilm på flera sätt.
Det räcker med ögonen för att beskriva hur robotarna mår och för att vi ska skapa känslor inför dem. När Eve "slocknar" så säger min son gång på gång "hon har inga ögon!". Så sant.

Trots att jag blir uttråkad så sitter sonen nästan stilla hela filmen, vilket är ett mycket gott betyg.
Spännande är den också. Skratten uteblir dock. Det är som sagt inte den typen av animerad film.

Betyg: 6 av 10

10,000 BC

Handlingen utspelar sig som titeln antyder 10000 år före Kristus och berättar om en stam som blir attackerad och får en del av sitt folk bortförda. De få män som blir kvar ger sig då iväg tillsammans med stammens unga ledare, D'Leh (Steven Strait), på en farlig och lång resa för att rädda sina vänner och D'Lehs stora kärlek Evolet (Camilla Belle).

Filmen är regisserad av Roland Emmerich som tidigare har gjort bland annat Independence Day och The Day After Tomorrow. Filmen har blivit otroligt sågad av kritikerna och kallades bland annat "Årets första Hollywood-kalkon" av Aftonbladet och den har beskrivits med ord som seg, tråkig och att den endast innehåller dåliga repliker.
Jag håller inte med. Jag tycker att filmen är vacker och med för mestadels bra effekter med snyggt gjorda mammutar. Skådespelarna som också har kritiserats är enligt min mening avskalade vilket är skönt med tanke på att jag sett så många skådespelare som spelar över den senaste tiden.
Den är romantisk, lite magisk och spännande.

Minus för dålig sminkning, att huvudpersonerna pratar amerikanska och för att det förekommer en del skumma karaktärer som frustrar runt så att det blir komiskt istället för obehagligt.

Taglines:

It takes a hero to change the world.

The legend. The battle. The first hero.

Betyg: 6 av 10

Disturbia

Disturbia handlar om tonårskillen Kale (Shia LaBeouf) som förlorar sin pappa. Han blir sedan bråkig i skolan och tillslut slår han till sin lärare och blir dömd till husarrest. Första tiden hemma tillbringar han framför TVn och datorn tills hans mamma (Carrie-Anne Moss) får nog och tar bort all sådant nöje för honom. Han börjar då spana på sina grannar och då särskilt den nyinflyttade grannflickan Ashley (Sarah Roemer). En dag ser han dock något som gör att han börjar misstänka att en av hans grannar, Mr.Turner (David Morse), är seriemördare.

Historien är, enligt vissa, en form av remake på Hitchcocks Fönstret åt gården. Filmen som börjar som ett drama har en ökande spänning och blir tillslut rätt så obehaglig. Shia LaBeouf är duktig som en förvirrad, arg och förälskad tonåring och David Morse är som klippt och skuren för sin roll som den obehagliga grannen. Däremot klarar jag inte av Sarah Roemers roll då hon bara går runt och försöker se så förförisk ut som möjligt hela tiden och slänger sexiga rubriker över axeln. En tonårsflicka som är på ett sådant sätt är antingen otroligt osäker, motbjudande självsäker eller väldigt irriterande att vara omkring. Men klart är att hon säkerligen tilltalar tonårskillarna som filmen har som målgrupp.

Underhållande: visst. Spännande: delvis. Ologisk: ja, till viss del.

Ps. Varför blir människor i sådana här filmer inte traumatiserade av att vara med om dessa horriabla situationer de är med om utan dagen efter ler, skämtar och skuttar vidare i livet??

Taglines:

Every killer lives next door to someone

Welcome to...

The quieter the street, the darker the secrets....

Betyg: 5 av 10

Smokin' Aces

Smokin' Aces handlar om Las Vegas trollkarlen Buddy Israel (Jeremy Piven) som arbetat tillsammans med maffian och nu bestämt sig för att vittna mot dem. Detta gör att det ges 1000 000 dollar till den som dödar Israel, vilket får ett helt gäng med galna lönnmördare att ge sig ut efter honom.

Denna film börjar med en mängd information. Både i skriven text och från de många olika karaktärerna själva. När detta sker i filmer blir jag alltid lika snurrig. Massor av information som slängs mot mig med en gång gör att jag upplever allt som väldigt rörigt. Vem är vem? Vem ska göra vad och varför?

En del av castingen borde också ha gjorts annorlunda. Ben Affleck är med och han gör det inget bra. Det tar mig två tredjedelar av filmen innan jag kan ta Jeremy Piven, som jag tidigare endast sett i komedier, på något som helst allvar. Alicia Keys som också är med får mig att tänka på Alicia Keys och hur hon sitter och spelar piano.
Andra skådespelare som Ryan Reynolds, Donald Carruthers och Stanley Locke fungerar bättre.

Vissa av karaktärerna är också alldeles för överdrivna. Som de tre djurliknande mördande killarna som hoppar, studsar, dreglar och slåss och som mer hade passat i någon science fiction film, eller helst i ingen film alls.
Alla de manliga lönnmördarna saknar dessutom helt känslor medan tjejerna, självklart, även känner kärlek och är lite mer humana i sitt mördande.

Filmandet är mestadels bra förutom när de ska spaca till det och göra olika slowmotion eller fast-forward effekter. Det känns som en dålig efterapning av andra filmer och ett svagt försök till att göra denna film till något den inte är.

Filmen blir dock bättre efter ett tag och vissa vändningar är spännande och i slutet av filmen är jag rätt så intresserad även om jag inte bryr mig om någon av karaktärerna särskilt mycket.
Slutet är väldigt ologiskt och ännu ett "varför?" dyker upp i mitt huvud.

Betyg: 4 av 10
Taglines:

May the best hitman win.

Nobody gets away clean.

When you're worth $1 million dead, you don't have long to live.

He just met ten hitmen after his own heart.

Wanted

Första delen av filmen tänker jag på varför Angelina Jolie tackar ja till en sådan här film. Är det för att rykterna stämmer och hon faktiskt älskar vapen eller får hon verkligen inte bättre erbjudanden? Andra delen av filmen tänker jag på vad Brad Pitt kan ha sagt till Angelina efter att han sett den. "It was brilliant honey!"? Och tyckte han verkligen det i så fall?

"Wanted" handlar om en ung kille, Wesley Gibson (James McAvoy), som har en tråkigt jobb, en elak (och självklart ful) chef, en otrogen flickvän och en skitig bästa kompis. Han övergavs av sin pappa när han endast var sju dagar gammal, var hans mamma är förtäljer inte historien.
En dag blir han kontaktad av ett hemligt brodersällskap med mördare (bla. Morgan Freeman och Angelina Jolie) och får reda på att han besitter en sorts övernaturlig förmåga till att få tiden att gå långsammare, göra de mest fantastiska stunttrick och med hjälp av tanken styra kulorna han avfyrar med sitt vapen. Rätt så coola saker med andra ord.

Filmen är full av specialeffekter och de är oftast mer lustiga än bra. Jag listar ut filmens stora twist redan en kort tid in i filmen, jag kunde däremot inte ha gissat slutet. Historien är den klassiska superhjältesagan, med en ung mesig kille som tillslut lär sig att säga ifrån, och hans träningsskola påminner ruskigt mycket om "The Matrix".
Anglina Jolies roll går ut på att slåss, le mystiskt, kisa med ögonen mystiskt, pluta med läpparna mystiskt, visa lite av rumpan i en nakenscen, och mest stå och se sexig ut. Hennes repliker är inte många.
En hel del av filmen är så pinsamt att jag vrider på mig i soffan av skam i skådespelarnas vägnar. Det är så mycket som inte stämmer i handlingen så ibland blir jag nästan galen av frustration.
Samtidigt är den lustigt underhållande. Kanske inte på det sätt som var menat, men likväl underhållande. Jag har inte tråkigt och tiden går hyfsat snabbt.

Betyg: 3 av 10

Tagline: Choose your destiny

Se trailern här.

Recensioner för "Die Welle" och "Rachel getting married"

Två av de filmer som jag gärna vill se (och som jag har skrivit om här innan), "Die Welle" och "Rachel getting married", har premiär idag och även dessa filmer har fått sina domar av recensenterna. Här är några:

Die Welle:
Aftonbladet: 3:a
DN: 3:a
SvD: 3:a (av 6)

Rachel getting married:
Aftonbladet: 4.a
DN: 3:a
Expressen: 3:a

Det ser lite medelmåttigt ut men jag vill ändå se filmerna så snart som möjligt.

Things we lost in the fire

"Things we lost in the fire" handlar om Audrey (Halle Berry) och Brian (David Duchovny) som är gifta och har två barn. En kväll blir Brian mördad när han är iväg för att köpa glass till barnen. Audrey blir ensam kvar med en stor sorg och två barn som har mist sin pappa. Mitt i sorgen bestämmer hon sig för att låta makens problemfyllde men bäste vän Jerry (Benicio Del Toro) flytta in.

David Duchovny är inte med så länge i filmen vilket jag tycker är bra då det inte finns i stort sett någon kemi alls mellan han och Halle Berry. Det blir en stor skillnad när Benicio Del Toro kliver in och tar över Davids plats. På alla sätt. Han är helt suverän i sin roll.
Faktum är att både Benicio och Halle gör nog några av sina absolut bästa rollprestationer.
Filmen är filmad med ett lugn och många närbilder. Man får se ansikten så nära att man ser porerna, det tas tid till att filma hur teet rinner ur en tekanna. Filmen är både vacker och sorglig.
Det blir några minus för en del klichéaktiga scener som kunde ha klippts bort och repliker som borde varit osagda. Överlag är det dock en väldigt bra och genuin film.

Tagline:

Hope comes with letting go

Accept the god

Betyg: 8 av 10

Jumper - Anywhere is possible

Filmen "Jumper" handlar om en ung man, David Rice (Hayden Christensen) som lever ensam tillsammans med sin alkoliserade pappa. Mamman övergav dem när David bara var fem år gammal.
När David är tonåring märker han att han har en förmåga att telepatera sig själv vart han vill och bestämmer sig då för att rymma hemifrån och starta ett nytt liv. På hemorten lämnar han sin barndomskärlek Millie (Rachel Bilson).
Det första David bestämmer sig för att göra i sitt nya liv är att råna en bank. Han lever sedan det goda livet tills en dag då han får reda på att det finns några där ute som vill se honom död.
Med i filmen är även bland annat Samuel L. Jackson och Jamie Bell.

Filmen är som en discolampa som blinkar en lite irriterande i ögonen. Det hoppas hit och dit i sådan fart att man blir alldeles snurrig. Man tappar orienteringen och förstår snart ingenting. Var är de någonstans? Vad håller de på med? Men framförallt så undrar man hur alla människor runt omkring dem inte reagerar mer på att det dyker upp människor och fordon från ingenstans. Hus rasar men ingen tycks bry sig. Handlingen är väldigt platt och skådespelarprestationerna inget vidare. Rachel Bilson nästan viskar fram sina repliker. Kemin mellan henne och Hayden Christensen är iskall. Det är svårt att som tittare känna något större engagemang för någonting som händer i filmen. Den är inte rakt igenom usel utan det finns några scener som är okej och idén med att kunna ta sig var som helst via tanken är intressant. Det kunde ha blivit väldigt bra.

Taglines:

Anywhere is possible.

Anywhere. Anything. Instantly.

Betyg: 4 av 10

Filmrecensenterna är skrämmande överens men plötsligt så kontrar DN

Under gårdagen och dagen fylls recensionerna på i tidningarna. Det är intressant att se hur lika de tycker.
Några av de aktuella filmerna att komma till fest eller slakt är "Nätterna vid havet", "Kärlek 300", Buddha föll av skam" och "The Wackness".

För "Nätterna vid havet" är det definitivt ingen fest. Svd:s Jan Söderqvist kallar den för "Sötsliskig och tråkig" och fortsätter med "Det allt överskuggande problemet är ett manus som ideligen tvingas ta till fåniga nödlösningar för att simulera angelägenhet och styrfart utan att lyckas annat än fläckvis."
Aftonbladets Emma Gray Munthe fortsätter sågningen med "Nätterna vid havet är ett genant och platt romantiskt drama"
DN:s Mårten Blomkvist skriver: "man kan föreställa sig alla inblandade, efteråt i krismöten, försöka hitta en ursäkt för att de vadade ut i det här. Jag rekommenderar Lane och Gere att skylla på kung Alkohol. Mindre räcker inte."
Ouch!!

Samma sak gäller den svenska kärleksfilmen "Kärlek 3000" som får helt usel kritik med Jan-Olov Andersson som kulminerar med: "Jag hade gjort det bättre!"

Är det inga filmer som får bra betyg då?
Jo då. Till "The Wackness" trillar det ner fyror. DN:s Fredrik Strage skriver: "Jag har inte sett en så ljuvligt pulserande New York-film sedan Spike Lees '25th hour'."

Samma sak gäller det iranska dramat "Buddha föll av skam". Emma Gray Munthe skriver i Aftonbladet: "Starkt, poetiskt och otäckt – och vilka bilder! Vilka ansikten! Ren filmmagi. Se, och ta med näsdukar."
Fyror här och fyror där och fyror här och där...men plötsligt så kontrar DN och ger filmen en trea. Kedjan är bruten.

Ping Pong Kingen

Ping Pong Kingen är regisserad av Jens Jonsson. Filmen handlar om två bröder, Erik (Hampus Johansson) och Rille (Jerry Johansson), som är väldigt olika. Både fysiskt och till sättet. Erik är mer impulsiv och populär bland kompisar och tjejer. Rille är den eftertänksamma överviktige killen, full av tankar. Rille gillar Pingis, ping pong, och han har hand om nyckeln till fritidsgårdens pingisracketar. Trots att bröderna är så olika så står de varandra väldigt nära.
Rille och Erik bor tillsammans med sin mamma (Ann-Sofie Nurmi), deras pappa (Georgi Staykov) är iväg och jobbar och kommer och hälsar på när han känner för det och är full av både alkohol och tomma löften.
Rille får reda på en hemlighet som hans mamma har burit på i alla år och plötsligt förändras allt. Brödernas lojalitet mot varandra sätts på prov.

Det bästa med filmen är att jag tror på karaktärerna. De är så äkta så jag undrar om de är precis så som de är på riktigt. Jag kan inte se dem på något annat sätt. Det känns genuint rakt igenom. Jerry Johansson är helt enkelt suverän. Igenkänningsfaktorn är stor. Tonårsproblematiken är realistisk. När Rilles bror dansar tryckare med "Rilles tjej" så lyfter jag instinktivt upp handen mot munnen och börjar bita på naglarna (något som jag aldrig gör annars). Det krävs inte mycket i filmen, inga överdrivna scener, inga skrik och gap och orgier i vulgära ord (som så många svenska manusförfattare är så förtjusta i). Det är enkelt och känslosamt. Inte en scen är överflödig.
Ett litet minus är att jag är lite trött på att "den mobbade killen" och den "töntiga tjejen" alltid ska porträtteras med glasögon och antingen som överviktiga eller väldigt smala. Det förstärker bara stereotyperna.

Trailern kan ni se här.

Betyg: 9 av 10

Brad Pitt får bra betyg för "Burn after reading"

"Burn after reading" hade Sverigepremiär i onsdags.
Filmen handlar om en fru (Tilda Swinton) som vill skilja sig från sin man (John Malkovich), en fd CIA-agent, för att hon är kär i en ny man (George Clooney). Hon kopierar därför hemligt material från makens dator på en CD-rom skiva med planen att lämna över det till sin skilsmässoadvokat. Skivan hamnar sedan via omvägar på ett gym och i händerna på en gyminstruktör (Brad Pitt) som bestämmer sig för att tillsammans med sina kollegor utöva utpressning på CIA-agenten.

Filmen har överlag fått bra recensioner.
Svd ger den en femma av sex möjliga. Jeanette Gentele skriver:
"Jag visste inte att Brad Pitt kunde vara så kul, men här drar han ned riktiga skrattsalvor. Han tillhör den sortens ”bovar” som allt står skrivet utanpå. När han ska vara listig kisar han med ögonen och när han ska vara smart ler han överlägset, vilket gör honom sällsynt lättavslöjad - man tycker nästan synd om honom - och väldigt väldig rolig."
Aftonbladets recensent Jens Peterson ger filmen en fyra och skriver:
"Mycket bra skådespelare gör ”Burn after reading” till en njutning. Brad Pitt gör något han aldrig fått visa upp tidigare. Effektiv berättad är den också, drygt 90 minuter."
Fler betyg:
TV4 Nyhetsmorgon: 4 solar.
GP: 4 fyrar
DN: 3
MovieZine: 2

Trailern finns här.

Tagline: Intelligence is relative.

Om ni skyndar er kan ni vara med om att tävla om två biobiljetter till filmen genom att gå in på denna sida.

Before the Devil Knows You're Dead

Glöm mitt inlägg här nedan om att Ethan Hawke inte gör bra filmval längre. Han har gjort åtminstone ett i och med filmen "Before the Devil Knows You're dead" (2008).

Filmen handlar om två bröder Andy (Philip Seymour Hoffman) och Hank (Ethan Hawke) vars liv börjar falla samman. Andy är drogberoende och Hank dricker för mycket. Andys deprimerade och uttråkade fru (Marisa Tomei) gör av med mycket pengar och för att finansiera det och sina droger förskingrar Andy pengar från företaget där han är anställd. Han vet att hans förskingringar snart kommer att bli upptäckta och han börjar att bli desperat.
Hank har en affär med sin brors fru och har det dåligt ställt ekonomiskt. Han har separerat från sitt dotters mamma och ligger efter med underhållet. Hans dotter kallar honom för "en förlorare" när han inte kan betala för en klassresa hon vill åka med på.
Andy får idén om att bröderna ska råna sina föräldrars (Albert Finney och Rosemary Harris) juvelbutik. Han vet att de har försäkring och kommer få tillbaka pengarna. Hans tanke är att Hank ska utföra rånet med en leksakspistol. Ingenting ska gå fel och ingen ska bli skadad. Självklart blir det inte så.

Konceptet är inte nytt. Det har gjorts mängder av filmer om folk som gör något dumt i tron om att de ska tjäna lätta pengar utan att någon blir skadad men sen så blir det precis tvärtom. Jag brukar avsky sådana filmer. Men inte denna gång. Jag försöker sätta fingret på varför. Jag tror att det börjar med skådespelarna som är så härliga att titta på. Man känner pulsen, man kan lukta på svettet och ta på ångesten. Det är så påtagligt utan att det spelas över. Bäst är Philip Seymour Hoffman, som den lite självgode mannen som känner mycket men bara visar lite, och Albert Finney som pappan fylld av sorg och förtvivlan. Historien visas inte i kronologisk ordning och först upplevde jag det som irriterande, eftersom denna berättarteknik som används allt för ofta numera. I den här filmen är det dock motiverat då det gör filmen mer intressant och spännande.

Du kan se trailern här.

Taglines:
They say it takes 30 minutes...before the devil knows you're dead
No one was supposed to get hurt.
Loyalty. It's all relative.
Greed. Betrayal. Revenge. Families can be murder.

Citat:
Andy: We don't want Tiffany's. We want a Mom and Pop operation, in a busy place, on a Saturday when the week's takes go in the safe. We both worked there. We know the safe combinations. We know the burglar alarm signals. We know where everything is. I figure, between the week's take, the jewelry and the cases, the vault, there's a $500,000 haul. I figure probably six. The old dumb old lady that works there, she's alone till noon. She's not going to be a problem.
Hank: Andy...
Andy: Yeah?
Hank: That's mom and dad's store.
Andy: That's what I said. A Mom and Pop operation.

Betyg: 8 av 10

Superhero movie - inget kul alls

Såg denna film igår. Skaparna är samma som de som gjorde "Scary movie" och "Den nakna pistolen".
Filmen skämtar främst med Spindelmannen filmerna och handlar om en ung kille som får ett bett av en trollslända och förvandlas efter det till en superhjälte. Men för att få fram sin förmåga att flyga måste han inse vad det innebär att vara en hjälte. Huvudperson är Rick Riker som spelas av Drake Bell. Rick är kär i grannflickan Jill Johnson som spelas av Sara Paxton. Även Leslie Nielsen är med som Ricks farbror.

Filmen är full av tråkiga och osmakliga kiss och prutt skämt och halva filmen in ligger jag och halvsover i soffan. Jag varken skrattar eller ler en endaste gång. Och om du tror att du kommer få se en film med Pamela Anderson så kommer du att bli besviken.
Det enda de har fått rätt är sin tagline.

Betyg: 1 av 10

Tagline: The greatest Superhero movie of all time! (not counting all the others)

Sex and the city

Igår såg jag då tillslut denna film som jag längtat efter så länge. I de recensioner jag tidigare läst så har samma kommentar dykt upp gång på gång. De flesta recensenterna har varit överens om att "fansen inte kommer att bli besvikna."
Jag vet inte det dock.

Filmen börjar otroligt enerverande med en genomgång, till hög jobbig musik, om vad som hänt tjejerna sen seriens slut. Jag känner mig alldeles åksjuk.
Sen börjar det och allt går i både hög och låg fart. Filmen är över två timmar lång men trots det känns det som att de försöker pressa in alldeles för mycket på för lite tid. Vissa scener får för stort utrymme och andra får alldeles för lite. Männen är nästan inte med alls vilket är väldigt synd. Charlottes man Harry finns där bara som statist och deras förhållande som var en sådan bra del av serien visas inte alls. Karaktärerna är sig heller inte helt lika utan jag upplever att man bara snuddar vid dem.
Trots detta finns det en hel del riktigt starka scener. När Carrie kliver ur bilen vid kyrkan och slår på Big med sin blombukett och Charlotte skriker "No no!" mot honom rinner tårarna nedför kinderna på mig. Samma sak när Miranda säger hej då till sin son på nyårsafton.

På tal om Miranda så känns hela historien med att Steve skulle ha varit otrogen så konstig. Den får ingen närmre förklaring. Steve otrogen. Med vem? Var? När? Väninnorna suckar lite och skakar på huvudet när Miranda berättar men inte så mycket mer. Fokus ligger istället på stackars Carrie. Att Miranda har blivit bedragen, hennes äktenskap gått i kras, att hon tvingas flytta och får ha delad vårdnad om sin son det är inte lika viktigt som att Carrie inte fick gifta sig med Big. När sen Carrie blir arg på Miranda för att hon inte berättat vad hon sagt till Big dagen före bröllopet vill jag bara hoppa in i TVn och skälla ut henne. Var är sympatin för vad Miranda har gått igenom? Carrie lämnar en gråtande Miranda ensam på restaurangen och blir i mina ögon plötsligt osympatisk.

Trots detta så vill jag inte att filmen ska ta slut och jag njuter av att se alla tjejerna tillsammans igen. Samantha är roligast att titta på. En av de bästa scenerna är när hon ligger med sushi över hela kroppen. Det är även skönt att se en film där skådespelerskorna har valt att se ut som sin ålder och alltså inte har retuscherat varenda närbild. Filmen är sorglig, rolig och härligt underhållande. Jag blev en aning besviken men till filmens försvar så måste jag säga att mina förväntningar var höga Empire State Building.

Betyg: 7 av 10
Tagline: Get Carried away

PS. I love you

Okej, jag har läst boken (skriven av Cecelia Ahern) i en solstol på Teneriffa med tårarna rinnande ner för mina kinder och då blir det svårt att toppa. Boken ÄR bättre, så är det bara (ja, jag vet att den fått en hel del dålig kritik men det struntar jag i) och Hilary Swank gör sig inte i en romantisk film för mig numera. Killtjejen, boxningstjejen osv lyser igenom och för mig stämmer det inte. Rollbesättaren gjorde fel. Jag menar inte med det att Swank inte är bra, men hon är inte bra i den här rollen. Det känns inte äkta helt enkelt.

Då så. Filmen handlar om Holly som mister sin man Gerry när de fortfarande är unga och relativt nygifta. Hon vet inte hur hon ska gå vidare utan låser in sig i sin lägenhet och sörjer i ensamhet. Men på sin 30-års dag så får hon ett brev från sin man som han skrivit till henne innan han dött. Det visar sig att han har skrivit många sådana brev och varje månad dyker det upp ett nytt. Breven är till för att hjälpa Holly att gå vidare i sitt liv.

Samtidigt som jag inte tycker att filmen på långa vägar kan mäta sig med boken så vill jag inte vara för hård för visst är den bra. Den är på många sätt precis som en dramaromantisk film ska vara. Man skrattar, någon fäller säkert till och med en tår. Den ger en varm känsla i magen. Den får en att lite extra uppskatta den som sitter bredvid en i soffan (eller på biosalongen).
Sen innehåller den, precis som denna kategori brukar bjuda på, pinsamma scener, både för karaktärerna i filmen och för den som tittar.

Taglines:

En kärleksfull film om att tappa fotfästet, släppa taget och lära sig älska.

Sometimes there's only one thing left to say

His life ended. Now, a new one will begin.

Citat:

Daniel Connelly: What do women want?
Holly Kennedy: [whispering] We have no idea what we want.
Daniel Connelly: I knew it!

Betyg: 7 av 10