Sarah Jessica Parker: "I’m thrilled to know Kim is excited but all the deals are not yet done."

Sarah Jessica Parker säger nu så här till AcessHollywood angående Kim Cattralls uttalande om att det kommer att spelas in en uppföljare till "Sex and the city - the movie" i sommar:
“I’m thrilled to know Kim is excited but all the deals are not yet done. With ‘the wind on our heels,’ we hope to make it a reality,”
Självklart kommer filmen bli av, de är inte dumma utan det är klart att de vill få ut så mycket pengar som möjligt av detta medan tid fortfarande finns. Kim Cattrall är inte heller dummare än att hon vet att ett avslöjande om en kommande uppföljare skapar den publicitet hon behöver.

Det blir en uppföljare till "Sex and the city" filmen

Nu har Kim Cattrall avslöjat att det blir en ny "Sex and the city" film. Det var när hon fick frågan i The Paul O’Grady show angående om det kommer en eventuell uppföljare på den populära filmen som hon svarade att "Ja, det blir det". Hon sa dock att det var skönt att få en paus från att spela Samantha. Hon berättade också att det finns en skillnad mellan henne och rollfiguren:
"I'm sort of a serial monogamist. I find a guy I like and I tend to spend an awfully long time with him...five or six years. That's a very long time, in Hollywood that's forever."

Det ska bli spännande att se all tjejerna igen och jag hoppas att nästa film kan ge en lite skönare, gladare känsla än den första.

Sex and the city

Igår såg jag då tillslut denna film som jag längtat efter så länge. I de recensioner jag tidigare läst så har samma kommentar dykt upp gång på gång. De flesta recensenterna har varit överens om att "fansen inte kommer att bli besvikna."
Jag vet inte det dock.

Filmen börjar otroligt enerverande med en genomgång, till hög jobbig musik, om vad som hänt tjejerna sen seriens slut. Jag känner mig alldeles åksjuk.
Sen börjar det och allt går i både hög och låg fart. Filmen är över två timmar lång men trots det känns det som att de försöker pressa in alldeles för mycket på för lite tid. Vissa scener får för stort utrymme och andra får alldeles för lite. Männen är nästan inte med alls vilket är väldigt synd. Charlottes man Harry finns där bara som statist och deras förhållande som var en sådan bra del av serien visas inte alls. Karaktärerna är sig heller inte helt lika utan jag upplever att man bara snuddar vid dem.
Trots detta finns det en hel del riktigt starka scener. När Carrie kliver ur bilen vid kyrkan och slår på Big med sin blombukett och Charlotte skriker "No no!" mot honom rinner tårarna nedför kinderna på mig. Samma sak när Miranda säger hej då till sin son på nyårsafton.

På tal om Miranda så känns hela historien med att Steve skulle ha varit otrogen så konstig. Den får ingen närmre förklaring. Steve otrogen. Med vem? Var? När? Väninnorna suckar lite och skakar på huvudet när Miranda berättar men inte så mycket mer. Fokus ligger istället på stackars Carrie. Att Miranda har blivit bedragen, hennes äktenskap gått i kras, att hon tvingas flytta och får ha delad vårdnad om sin son det är inte lika viktigt som att Carrie inte fick gifta sig med Big. När sen Carrie blir arg på Miranda för att hon inte berättat vad hon sagt till Big dagen före bröllopet vill jag bara hoppa in i TVn och skälla ut henne. Var är sympatin för vad Miranda har gått igenom? Carrie lämnar en gråtande Miranda ensam på restaurangen och blir i mina ögon plötsligt osympatisk.

Trots detta så vill jag inte att filmen ska ta slut och jag njuter av att se alla tjejerna tillsammans igen. Samantha är roligast att titta på. En av de bästa scenerna är när hon ligger med sushi över hela kroppen. Det är även skönt att se en film där skådespelerskorna har valt att se ut som sin ålder och alltså inte har retuscherat varenda närbild. Filmen är sorglig, rolig och härligt underhållande. Jag blev en aning besviken men till filmens försvar så måste jag säga att mina förväntningar var höga Empire State Building.

Betyg: 7 av 10
Tagline: Get Carried away

Nu är det rosa plastiga paketet här!

För några dagar sedan fick jag den. Den låg där alldeles rosa och fin och jag har inte förmått mig själv än att ta bort plastfodralet runt den.
Min "Sex and the city" film låg där alldeles ny och härlig i brevlådan.
Så ikväll är dagen D. Nu ska jag äntligen få se filmen. Jag har hållt mig några dagar för filmen vill jag se med något gott att dricka (kanske en Cosmopolitan) och lite snacks. Något som passar bra för en fredag.
Längtar tills ikväll.

Serien var så härlig på så många sätt. Till att börja med visade den att alla tjejer inte är likadana och har likadana drömmar om giftermål och äktenskap. Karaktärerna gick från en extrem till en annan. Lite överdrivet kan hända men poängen var glasklar. Vissa kvinnor är som män och vissa män som kvinnor.

"En knasig drömscen" - Sex and the City

Nu har jag förbeställt "Sex and the city" filmen (nej, jag har inte sett den än...).
Jag längtar så jag håller på att bli gulgrå.

Så länge nöjer jag mig med att läsa om filmen på nätet.
Visste ni att när filmen spelades in i New York var det ständigt fullt med folk som stod och tittade på. För att inte filmens handling skulle komma ut brukade Sarah Jessica Parker och hennes medspelerskor prata högt med varandra om att "Det här var verkligen en knasig drömscen vi spelar in nu" (eller liknande) i ett försök att lura åskådarna att Carrie inte alls skulle gifta sig "på riktigt".
De filmade även olika låtsas scener, som aldrig var aktuella för filmen, utomhus för att lura paparazzis och publiken på plats.

Deras tagline är väldigt fyndig.
Tagline: Get Carried Away.